Michelle Rosenstedt

Jag har hela tiden haft på känn att han kommer födas tidigare, det vet alla jag pratat med och jag får det mer och mer bekräftat...

För ett par dagar sedan lade jag märke till att magen sjunkit ordentligt, inte minst märkte jag det genom att jag plötsligt kunde andas på natten. Dessutom kändes det som att ljumskarna hela tiden var på väg att hoppa ur led, ett tecken på att ett huvud ligger och pressar mina stackars ben ut mot sidorna.

Var hos barnmorskan igår och sa till henne att jag upplevt att magen sjunkit så jag tror han är fixerad.. "nej då, sa hon. Du är bara i vecka 34 och på omföderskor brukar bebisen inte fixera sig förren dagarna innan förlossning och ibland inte ens då" Gissa om hon fick lång näsa när hon kände efter och jo då, mkt riktigt låg huvudet både långt ner och var rejält fixerat. Ett annat "tecken" är att mitt blodvärde som länge varit lågt och dem senaste månaderna pendlat mellan 117 och 104 hade nu skjutit i höjden och på en vecka höjts från 112 till 124. Bm sa att det fenomenet brukade också inträffa precis innan förlossning för att kroppen ska ha så mkt blodresurser som möjligt.

 

Hon bokade in mig på en ny tid om två veckor och sa lite med glimten i ögat att jag kanske inte kommer då om jag nu föder innan.

 

 

Både jag och mamma som var med mig blev helt till oss.. mamma var helt konstig och tappade handväskan utanför dörren och glömde mobilen i min bil och blev allmänt förvirrad, stressad och tankspridd. Hon som har så mkt kvar att göra och så kan min förlossning starta när som helst. Jag ska också erkänna att jag blev helt nipprig och när jag kom hem fick jag ett städryck som hette duga. Jag skrurade hela toaletten med klorin, slängde i en maskin tvätt, städade ur bilen och lade in bb-väskan i kofferten, satte på diskmaskinen, bytte alla sängkläder och vädrade, dammsuga alla planen, satte videokamran på laddning. m.m OM förlossningen satte igång snart vill jag ju inte ha en massa hushållsysslor över mig när jag kommer hem utmattad och tömd på blod, då vill man ju ha allt i toppskick så man bara kan njuta av bebisen.

 

Trodde det skulle bli bebis inatt eftersom varje gång han "borrar" med huvudet gör det ont och jag tycker livmodertappen borde ge med sig snart av tyngden och trycket från huvudet. Har sovit lite oroligt inatt och vaknat av att han pressar med huvudet. Men när jag vaknade kunde jag konstatera: inga värkar, inget vatten i sängen och ingen slempropp i trosorna... ;(

 

Nu sitter jag på Miroi igen och rullar tummarna.. jag som ville ligga på bb nu.Men det ska bli skönt att komma hem till ett städat hus i eftermiddag i alla fall. Och även om jag längtar efter vår son och är så nyfiken på att se han är det faktiskt bara bra om han kan vänta där inne i alla fall till på måndag. För då går jag in i vecka 35 och då är lungorna helt mogna och utvecklade och han slipper syrgas och kuvös och sådant där.