Michelle Rosenstedt

I månags fick jag ett sista ryck att "Boa" hemmet, jag gick igenom alla lådor här hemma och sorterade minsta pinal. Sex timmar tog det allt som allt att sortera varje låda och jag gjorde en bebislåda där jag förberede ett ha blöjor och dyl till gossen. Dessutom fick jag för mig att möblera om i hallen men det blev inte bra så jag möblerade tillbaka det igen. Jag kände mig rastlös och jag kände mig lite stressad, innerst inne kände jag att snart.. men jag vågade knappt säga ngt för jag har skrikit "vargen kommer" nu i två veckors tid och letat och hittat en massa tecken på att det är på G. Mamma och pappa kom också över på en snabb kopp kaffe och till kvällen såg jag och Jimmy den sista filmen vi hade hyrt på hemmakväll, jag minns att jag ittade på klockan och tänkte att jag ska ju hinna sova också innan.. jag sa till jimmy att ikväll känns det lite annorlunda, det trycker på mer än vanligt och lillkillen grejar med ngt han inte har gjort innan men kunde inte sätta fingret på vad. Kl 23.22 kröp vi till kojs och jag sa till Jimmy att jag tror vattnet kommer gå inatt för han är otroligt aktiv och det känns som att han försöker ta hål på hinnorna, jaha får hoppas du har rätt då svarade han. Jimmy somnade som vanligt så fort han lade huvudet på kudden och han började snart snarka. Själv låg jag mer och halvslumrade och inväntade att det skulle hända ngt, killen var dessutom fortfarande mkt aktiv, så pass aktiv att jag börja oroa mig för att han hade ett eplektiskt anfall där inne. Gick upp och kissade för tredje gången sen jag lade mig runt 01.30. satt kvar lite extra länge för kände på mig att vattnet nog går nu snart, men efter ett par sek tänkte jag att jag måste sluta inbilla mig en massa nu så jag kan somna. Lade mig i sängen igen och sek senare forsade det ut varmt fostervatten i sängen, puttade på Jimmy och sa att han får vakna nu för vattnet gick. Han tände och sprang direkt och satte spannen mellan benen på mig när jag reste mig från sängen. Telefonen låg på nattduksbordet så medans jag stod över spannen ringde jag mamma och pappa och sa att dem kan komma nu för vattnet har gått.. Jimmy kastade till mig ett par kalsonger och på nattduksbordet hade jag en vuxenblöja jag fått av svärmor som kom väl till pass nu. Så på med palterna och ett par leggings och så stapplade jag ner och satte mig i fotöljen medans Jimmy gick och lade sig i badet ( han var väl nervös) där nerifrån frågade han om jag också skulle bada. "nej, skynda dig jag vill åka in" jag ringde förlossningen som sa att det kan ta tid innan värkarna kommer så jag fick en tid 09.30 dagen efter för kontroll fast jag sa att - alltså jag kommer snart så det är inte lönt att ge mig ngn tid imorgon. Ok, men ring innan ni kör.. 2 min senare satt vi i bilen och jag ringde in och meddelade att jag kommer in nu och jag har två min mellan värkarna.

 

Väl inne fick jag ett rum och jag gick på toa och sen dem satte ctg som registrerade starka och täta värkar och dem trodde att här blir det nog barn om bara ett par timmar. Jag tyckte inte det var så farligt och kände att jag fixar det nog utan bedövning denna gången eftersom jag säkert är minst halvägs redan, började klaga lite på smärtan nu och fick en citadon innan en bm kom in och undersökte mig. Jag hoppades på en 4-5 cm och när hon sa att jag var öppen 2 cm trodde jag att jag skulle smälla av! 2 cm??? det har jag varit sen två veckor tillbaka för fan, var det resultatet efter 2 timmars värkarbete? Ingenting?! klockan var nu ca 04.30 på morgonen och vattnet hade gått runt 02.00 på natten med värkar ganska omgående efter det.  Nu började värkarna dessutom göra ordentligt ont och min lilla citadonpilla räckte inte, beskedet om hur långt det var kvar i kombination med smärtan gjorde att jag nu började böla som en gris med en barnmorska som torkade mina tårar och tröstade mig att det kan gå fort ändå så småningom. Men nu fick jag i alla fall lite lustgas och hög som ett hus kändes det lite bättre och jag kunde slappna av och börja andas igenom värkarna igen. Här minns jag inte så mkt mer än att jag kände mig ganska ensam i min dimma, JImmy hade somnat brevid mig och mitt i natten låg jag själv med bara min lustgas som enda sällskap och vän. Klarade ytterligare 1,5 timme med "bara" lustgasen innan jag snart kände att jag drunknade i smärta och jag hade knappt några uppehåll i värkarna. Varje gång det kom en värk försökte jag bokstavligen slita av mig svanken och springa ifrån min egen kropp. Jag skrek och kallade på smärtlindring och plingade på larmet och bönade och bad om epiduralen, men dem hade skiftbyte precis just när min smärta var som värst och jag fick ligga ytterliagere 1 timme innan jag fick den. När jag började känna att jag inte kunde hantera värkarna längre var jag öppen 4 cm och när jag väl fick epiuralen hade jag öppnat mig till hela 7 cm, så det gick ganska fort ändå på den är "väntetiden", inte konstigt jag hade ONT. Men efter epidualen som jag fick runt 08.30 på morgonen blev jag människa igen och lunde få i mig en chockladbulle och lite coca så jag byggde upp lite energi inför det kommande krystarbetet. Jag hade dessuom helt tagit kommando över förlossningen och ändrade ställning efter hur bebisen skulle kunna vrida sig ner bäst, jag gungade på saccosäckar och bad JImmy hämta blöjor som jag kunde kissa i så jag höll blåsan tömd så bebisen kunde passera utan en urinblåsa i vägen. Runt kl 10 ringde jag på larmet och sa att jag kände krystvärkar. Efter en undersökning kunde dem konstatera att jag var öppen 9 cm, behövde inte hålla igen men skulle heller inte trycka på då han behövde vrida huvudet i rätt position först. Jag lade mig på sidan med ena benet upp i benställningen och andra benet i kanten på samma benställning så jag kunde börja ta spjärn när det var dags för det aktiva krystandet, en timme senare med svagt krystande hade han äntligen vridit huvudet rätt i kanalen och jag var öppen 10 och kunde krysta på ordentligt. Det tog lite tid att krysta ut han, Jimmy och jag hade dragkamp och jag tog i med både armar och ben samt magmuskler i mitt krystande (gissa om jag har träningsvärk idag) och till sist efter sammanlagt 2 timmars krystvärkar kom han ut 11.48 och han skrek direkt och började amma när han kom upp på bröstet. Helt perfekt var han och helt täckt i vitt fosterfett, precis som jag när jag föddes. Han är så lik mig till skillnad från Thyra som är pappa upp i dagen. Jag sprack INGENTING, inte minsta skavsår ens. Men det tror jag beror på att det tog sådan tid att krysta ut honom och jag sa hela tiden till barnmorskorna att det fick ta sin tid för jag vill inte forcera ngt så länge bebisen mådde bra, men jag frågade hela tiden om hans hjärtljud för hade dem börjat sjunka hade jag tryckt på kraftigare. Men denna gången mådde jag så bra efter förlossningen till skillnad från Thyras, jag gick upp och ducsha efter en halvtimme, jag kunde gå direkt jag käne mig pigg och glad och hade jag inte varit tvungen att vara där sex timmar innan man får gå hem hade jag nog åkt hem direkt efter fikabrickan. Det är stor skillnad på en 22 timmar lång förlossning och en 10 tim lång förlossning. Jag sa Till barnmorskorna när jag skrevs in att jag skulle ha ut han innan kl 12.00 på dagen och jag ska vara hemma hemma till svenska hollywoodfruar som börjar kl 20.00. Jag födde han med 12 min marginal på min deadline och jag var hemma i god tid innan mitt favoritprogram :) Allt gick precis som jag hoppats och önskat förutom att jag inte klarade det utan Epiduralen denna gången heller, men varför utsätta sig för värre smärta än man måste? ja, jag erkänner jag är en klenis men det är minskäl inte alla klenisar som åker in och föder barn och åker hem igen inom ett dygn och som dessutom åker och storhandlar, dammsugar, diskar och hänger upp tvätt mindre än 36 tim efter en förlossning. Ni kan kalla mig superwoman,  det gör Jimmy..  :)

 

Sista bilden på magen, 5 dagar innan förlossningen.

Precis uppkommen på bröstet, ca 10 min gammal.

Dem godaste mackorna i världen!

49 cm och 3410 gr perfektion

Hej världen!

JImmy sov före, under och efter förlossningen.. förutom att han åt också hela tiden. Mycket jobbigt det här med att föda barn, stackars Jimmy.

Thyras och lillebrors första möte, han är ju lite blodig på huvudet och Thyra pekar hela tiden och säger  "aj" och "ont" och mormor försöker förklara så bra hon kan.

Dagen efter förlossningen och vi har kommit in i de nya rutinerna med vårt nya tillskott och äntligen är familjen KOMLETT!!!