MENY
"bara" max två månader kvar, förmodligen kortare. Har börjat fundera på denna förlossningen. I min vision kommer värkarna vara så lindriga så jag kan se en film under de första cm medans jag frossar i massa goa saker för att ha kolhydrater och socker inför arbetet, sen kanske jag tar vagnen med Thyra och jimmy och går en promenad för att se gå hem och lägga mig i badet ytterligare ngn timme. Sen åker vi in och då är jag öppen kanske en 6-7 cm, lite lustgas på det och inom en timme ploppar han ut lätt som en plätt till Tonerna av Enya på stereon medans solen skiner genom fönstret rakt på oss. jag kommer klara det utan EDA och dödsångest och det kommer ta max 4-5 tim.
Men det är också min vision vill jag återigen påpeka.
Förmodligen kommer det i bli vara ngt i stil med:
Är på ica maxi oxh handlar, står vid delikatessen när vattnet går, jag är ensam med Thyra och i panik ställer jag bara vagnen, tar ungen och går ut röd som en tomat av skam när det blir blöta snigelspår efter mig. Sätter mig i bilen och kör hem. väl hemma sätter värkarna igång, ringer Jimmy som befinner sig på öland och har 4 tim hem (minst) gråter och skriker lite på han att han får skynda sig. Thyra börjar bli orolig och vill klänga på mig, har fullt sjå med att dra tillbaka mitt hår och be henne sluta hoppa på mig när jag ligger dubbelvikt av smärta. Ringer mamma för att be henne komma och ta Thyra, men hon svarar inte för hon är i trädgården och har tel inne. Ringer farmor som jobbar och kan inte vara i Everöd förren tidigast om tre tim. Får panik och känner mig ensamast på jorden, ringer Linda som kommer hem till mig och tar Thyra till dagis så får mamma el farmor hämta henne där medans hon kör in mig till förlossningen. Skriker som en gris i bilen in att jag ska dö, glömmer bort att andas i värkarna och håller emellanåt på att svimma. Vär inne har jag öppnat mig 3 cm.. försöker andas i lustgasen men kräks bara. Bönar om EDA som jag får i ryggen men det sticks fel och bedövar bara halva sidan, får leva med halv smärta. ligger ensam i sängen och vrider och vänder mig och ber o bönar att jimmy ska hinna, efter 3 tim till är jag nästan fullt öppen. det är dags och jimmy har inte hunnit pga trafikstockning, han sitter fast på motorvägen ovanför karlskrona. Krystvärkarna börjar, jag ringer på klockan och sen tar det 15 min till innan hela han är ute, han är tjockskallig och jag brister flera cm och får sys.
Någonstans mittemellan dessa scenarior kommer det nog hamna.
Det viktigaste är att Jimmy hinner hem och att Thyra blir hämtad så fort som möjligt. Har INTE lust att springa efter det yrvädret när jag har ont.
Idag sken solen på morgonen, äntligen sol!! på med kjol o linne och in i bilen, här ska vi till stan och promenera i parken.. När vi kommer fram till Kristianstad efter 20 min blåser det och är molnigt... jättekul!Solen lurades bara. Vi började dagen med att vara hos barnmorskan som mätte magen och tog prover, allt såg bra ut så det är inte därför jag kännt mig så trött och hängig och haft en jävla huvudvärk i flera dagar. Trodde ett tag på havandeskapsförgiftning men det var det inte. Magen har stigit på kurvan rejält så nu är han ingen liten bebbe längre.. eller så har dem mätt fel på två veckor som jag tror men det återstår att se. Det blev en promenad i stan i alla fall, vi gick till cafe barbacka och åt lunch, där har dem ett lekrum som vi kunde rasta lillan i innan vi körde hem. Väl hemma var den sabla huvudvären tillbaka så både jag o Thyra lade oss o sov middag. Eller ja, sov o sov. det går ju inte somna när man har ont i skallen men Thyra sov i alla fall och jag fick vila.
Sen lagade Jimmy god mat åt oss idag, tack älskling. själv ha jag legat på soffan hela eftermiddagen med en ispåse på huvudet. Hoppas på bättre sömn inatt och mer ork imorgon.
God natt!
1