MENY
Grattis lilla gubben på din födelsedag!!!
Olivers dag firades med inskolning på dagis, det gick över förväntan. Ett mysigt litet dagis på landet med 10 barn och 7 pedagoger. Helt perfekt att starta med när man gått hemma i 5 månader sen sist man träffade andra barn. Jag var lite orolig att Thyra tappat det sociala helt men efter 10 minuters blyghet släppte allt och lekte och stojjade som hon varit på dagiset halva livet. Känns jätteskönt att lämna dem där på måndag, inte minsta lille klump i magen :)
Och Oliver, ja den sorglösa, evigt leende gossen tultade runt på dagiset helt oblygt och provsatt alla fröknars famn så det gick bra för han med.
Efter dagisvisiten gick vi hem till Heidi där alla barnen lekte och Dita kom ner och bjöd på hembakta cupcakes till barnens förstjusning. Thyra och Carena leker bättre och bättre för varje gång trots att det skiljer ett år, man märker verkligen hur mycket mindre det året spelar roll ju äldre dem blir. Här kommer foto på det:
ja just det, vi har ju köpt en ny vagn. Ett rikigt kap faktiskt, en superduper fin kombovagn av märket Simo som tydligen är samma märke som Brio. Inte ett dugg sliten el solblek och däcken är riktiga terrängdäck med dubbar. jag gav endast 400 för vagnen och jag hade lätt kunnat ge det tredubbla för den så jag är mer än nöjd. Hela tanken med att köpa en vagn var för att Oliver behöver en sovvagn på dagis, men det tog emot lite att sätta den vagnen på dagis och inte kunna gå ut och köra den själv.. men det räddade jag genom att idag ha hämtat en bortskänkesvagn :) Så nu har jag en slit och slängvagn till dagis och kan behålla min pärla i min närhet ;)
Jag lovade ju att berätta lite mer om den där utflykten..
Jo, på morgonen föreslog Jimmy att vi skulle köra till Vadsö, det var bara en liten tripp på ca 10 mil max, han och hans chef hade kört på en timme en gång och där skulle vi kunna gå lite i affärer och fika.
Jag googlade lite snabbt vägen så vi hittade rätt och sen körde vi.. och vi körde..och vi körde... efter 14 mil (?!) kom vi fram till en liten by som hette Varangerbotten. Där tyckte Jimmy att vi kunde vända eftersom vi tagit fel väg för så här långt var det inte sist, det garanterade han efter att jag gnällt fram "är vi inte framme snart? Det skulle ju bara ta en timme sa du..." Ok, jag var också trött på körandet så vi skulle vända igen men vi var hungriga efter dem 14 milen så jag föreslog ett mysigt café som låg i byn, då får vi alla fall uppleva ngt här så vi inte har kört i onödan. Men nä. café var dyrt sa Jimmy och gick in på statoil och köpte en gigantisk XL-hamburgare istället. Så vi hade alltså kört 14 mil för en hamburgare på statoil?!?!? Samma jävla hamburgare som finns på samma jävla statoil i Kirkenes 100 meter från vår lägenhet?!??! Gissa om jag var sur och kände mig snuvad på min mysiga stund på cafeét med kaffe, kaka och mysig atmosfär där hela famijen kunde sitta medans vi istället satt på statoils parkering i bilen och titta på när Jimmy slaffsade i sig hamburgaren han kört 14 mil för. "jag hoppas den var god.." sa jag syrligt. Och sen var jag milt sagt arg som ett bi ett par mil innan Jimmy upptäckte det där samiska museet som låg utmed havet. Vi gick av och gick runt där när vi upptäckte en liten bod med grattis kaffe i mysig atmosfär, "titta Michelle, där får du din upplevelse och din kaffe som du ville ha, varsågod sa han och höll upp dörren" Och ja, han hade rätt. Det var precis DET HÄR jag var ute efter, orginellt, mysigt och kaffe med kaka :)
Men visst ska det till en kinsesisk liten lyckogris att vi skulle stöta på den kaffeboden så han slapp sitta i bilen med en surkärring i 14 mil, haha!
Slutet gott allting gott
Ps: Jag kollade vägen till Vadsö när jag kom hem och det VAR rätt väg, det är dessutom den ENDA vägen till Vadsö: DS
7