MENY
Dagens ris går till... ah va fan, vi säger A-kassan igen, dem förtjänar det, eller nä. jag rättar till månadens ris istället för dagens. idioter är vad dem är!
I måndags var jag och Thyra hos My, eller inte hos henne men med henne i hennes systers hus som hon passar. Wow vilket hus! helt nybyggt med öppen planlösning, i like a lot=) Thyra blev helt till sig av hundarna och när vi kom inannför dörren sa Thyra "vov, vov" hela tiden sen jagade hon dem och slog pudlarna med en ballong i huvudet.
vilken stor elefant!!, mamma jag vill upp på den.
tjohoo!!
fin Vovve!
Thyra ger sig på den minsta i skogänget, dvs Thyras oskyldiga små dojjor. Tur my kom till undsättning innan dem förvandlades till smulor.
My och Thyra tar en svängom till den inbyggda musikanläggningen i det coola huset.
Mamma, jag börjar bli hungrig. Skynda er med maten!
Efter maten kunde man springa av sig alla kalorier i alla trappor som fanns i huset till Thyras stora förtjusning, inte konstigt att den tösen är en sådan liten speta. Ligger fortfarande mellan storlekarna 74 och 80, så aktiv som hon är kommer hon ju aldrig lägga på sig ett onödigt gram. Tänk om man själv vore lika aktiv...
Och en annan sak, såg Idol förra veckan när dem skulle sjunga en hyllningslåt till ngn dem älskade. Moa sjöng till sin storebror... Syskonkärleken lös genom rutan och träffade mig rakt i hjärtat. Jag var tvungen att stänga av tvn och sen bara kom tårarna, dem var lika tighta och kärleksfulla till varandra som du och jag brukade vara Chistoffer. Du skulle bara veta hur otroligt mycket jag älskar dig brorsan, den rena och villkorslösa kärleken jag känner till dig kan bara personer som själva har syskon förstå. Den är så otroligt stark och djup... hade jag varit med i Idol hade jag valt att sjunga en låt till dig. Vilken jag hade valt? Hakuna matata såklart, budskapet i den låten passar vår situation bäst;) du är saknad... och evigt älskad// syrran
Usch nu fick jag också en klump i halsen och nära till tårarana, både glädje och sorg.
Tårarna bara sprutar, jag gråter hejdlöst kan knappt få luft. Denna bild och din ord michelle det gör sååå ont - har både kollapsat 2 ggr och sprungit gatlopp i quesada för att stilla min oändliga sorg o smärta i hjärtat och gråtit floder .............. men detta gjorde att jag inte kunde hålla tillbaka ( jag tillät mig att få släppa loss lite inomboende smärta ) Pappa är ute med sina tårar och jag är inne soffan med mina ....vi kan inte trösta varandra det är omöjligt.
Jag delar din smärta Michelle, jag är din brors mamma och jag älskar er så och ni har alltid fått höra det från ni föddes - jag älskar er. Jag fanns där alltid (ofta ihop med dig). Så som en mamma ska vara. Fanns där i bilen med dig när vi körde i ilfart till sjukhuset, fanns där i ambulansen med honom, fanns där när kängorna till militären inte kommit med o jag tog mig in på militärområdet med kängorna.....( du, jag, Christoffer skrålandes i bilen ...."the family" .....fanns där med en slant så att Christoffer verkligen kom ut i världen flög till ett hippieläger o köpte en didlididooo - så som jag hjälpte dig med ditt språng ut i världen (kreta) ......... vi fanns båda i telefonen ( jag samtala med chauffören o du slöt upp i lägenheten o christoffer låg intill sin älskade syster efter skurupshändelsen - Pappa o jag kör kl 04.00 på morgonen till Christoffers lägenhet o jag tar hand om varenda glasbit o vaktar innanför dörren till morgonen. Jag räddade hans liv vid 6 års ålder när jag galen av sorg att kanske missta honom slog i sängen o kallade in chefsöverläkaren då penicillient rakt in i blodet inte hjälpte längre o vi hade vak - jag krävde mer!!!! o fick det .........
Jag var för första stund du föddes en mamma med en enda tanke barnen ska lära sig syskonkärlek ( att aldrig göra åtskillnad, att aldrig förtala det ena barnet med det andra, att lära syskon att se varandras olikheter o ÄLSKA dem .............. vad hade jag för det ...............................
Syskonen splittrade o jag "förlorade" min son i alla fall, dock inte redan vid 6 års ålder men han har verkligen satt mig på prov med 5 ggr "nära döden" upplevelser som gett mig skräck o dödångest o fullständig panik- ändå förlorade jag honom .............o jag kan inget göra .......
Tar jag kontakt kostar det honom, tar jag inte kontakt kostar det honom - jag står här i väntrummet- bättre det kostar mig -(hoppas man inte får en stroke) o hoppas på ett möte med min älskade son ännu en gång där kärlek o skratt o glädje få råda -
Konstigt jag har inte mördat nån men får ett livstidsstaff - eller när ska straffet sluta - kan man bli benådad nej
inte om tanken är planterad ju mer jag föraktar min familj o min moder ju mer älskad bli jag - det är klart att man vill bli älskad - jag tar föraktet, jag har blivit föraktad förr från närmre håll jag är van, jag tar föraktet - bara jag vet att han blir mycket o djupt älskad.....han är värd att varje dag höra hur vacker han är, hur duktig han är, hur godhjärtad han är ........ precis som du min kära dotter.
Själv börjar jag starkt tvivla på mitt existensberättigande - var inte välkommen in i livet har inte varit välkommen nån stans - körd på porten bott i tält får be om tid eller veckor eller va fan det är av dem JAG var först att välkomna in i min familj en gång .........
förlåt, var inte meningen ni skulle bli ledsna... vi delar alla sorgen o saknaden av honom och vad man än gör blir det fel så bäst att inte göra något alls. Och som du säger mamma: man kan bara hoppas att han får den kärlek han förtjänar där han är och att allt går bra för honom.mamma: Det är otacksamt att vara mamma, det är ett heltidarbete utan lön. All den kärleken och engagemanget man lägger ner får man aldrig igen. Men så är det, hoppas jag i alla fall ger en bråkdel av det ni gett mig tillbaka. Jag tycker i alla fall jag visar min uppskattning på alla sätt och vis, ni får se det som att jag kompenserar även för Christoffer;)Nu är jag själv mamma och vet vilket otroligt engagemang det är, Men att få en puss av Thyra gör allt det där "jobbiga" som förälder värt det! Mamma, tvivla aldrig på din existens, för mig och Thyra är du så enormt viktig så det räcker och blir över för att du ska känna mening med livet. Jag älskar dig mamma, och dig också pappa. ses om en vecka!
haha en alkoholiserad tomte vill nog ingen ha :P
Så söta bilder! =D
6