MENY
I början kände jag mig stark, jag vet ju vem jag är och alla som känner mig vet att jag varken är rasist eller översittare och det räcker..
Men efterhand som man läser allt hat och folks åsikter om mig som inte ens har träffat mig och ännu mindre känner mig... usch det är verkligen nedbrytande.
Jag är ingen offentlig person och har aldrig varit. Jag representerar inte Sverigedemokraterna och är inte politiker. Jag är en hårt arbetande trebarnsmamma som kämpar för att få vardagen att gå ihop. Jag hjälper och ställer upp för mina medmänniskor hela tiden. Pizzeriagubben i byn fick utvisningsbeslut men jag hjälpte honom att överklaga och han vi lyckades få beslutet uppskjutet.
Jag umgås med muslimer och älskar andra kulturer. Jag har startar en insamling till hemlösa. Är månadsgivare till plan international. Jag är medlem i byarådet och arrangerar grillkvällar, kräftskivor och karaokekvällar. Jag är sååå engagerad i alla andra.
Jag hjälper vänner att skriva CV och peppar och stöttar dom i livet, jag har hjälpt människor som haft betalningsanmärkningar att få bostad och jag kramar, lyssnar och uppmuntrar när människor runt mig har det tufft.
Jag har aldrig haft något förakt mot någon arbetarklass eller ens mot folk under den samhällsklassen. Tvärtom har jag stöttat, hjälpt och lyft människor från den kategorin och för det har jag fått vänner för livet.
Men allt gott jag har gjort och gör är helt meningslöst. Jag känner inte för att hjälpa en enda människa till. Varför ska jag vara så hjälpsam och engagerad i alla andra människor när jag ändå ska utmålas som ett monster?
Har hjärtklappning, ångest och känner att jag inte ens klarar av att handla för att överallt det jag fiender och känner hat. Vill bara gräva ner mig och försvinna från jordens yta...
Mina barn... tack för att ni finns och älskar mig villkorslöst ❤ Behöver det mer än någonsin nu.
0